Historik

Fjärrlånesamarbete mellan bibliotek är ingen ny tanke. Redan i förordet till Accessionkatalogen för Sveriges offentliga bibliotek (AK) 1887 formulerades samarbetstanken och tillgänglighetstanken:

”Och vad som i ett av dessa bibliotek är tillgängligt, bör i regeln, om så erfordras, lätt kunna blifva det i de öfriga. Med våra dagars lätta kommunikationer möta härvid inga nämnvärda svårigheter, och dessa boksamlingars vårdare äro beredda att genom samverkan i detta syfte göra dem ytterligare tillgängliga”.

Länsbibliotekens tillkomst under perioden 1930 – 1953 hade också fokus på kompletterande medieförsörjning. Redan från början var uppgiften att ”supplera de lokala bibliotekens arbete genom direkt och kostnadsfri utlåning av böcker, som behövs i studiesyfte, genom utsändande av vandringsbibliotek och genom biblioteksteknisk vägledning.”

Långt före alla virtuella bibliotek betonas bibliotekssamarbetet i tanken om det globala sambiblioteket:

”Genom den interubana låneverksamheten har skapats ett slags bibliotek i högre potens, som jag skulle vilja kalla sambibliotek, omfattande samtliga bibliotek inom en viss rayon, en stad, en landsdel, ett helt land, i sista hand hela världen – världsbiblioteket.” (Svensk tidskrift, 1953)

När lånecentralerna i Malmö, Stockholm och Umeå tillkom på 1960-talet så ingick i uppgifterna att belägga, lokalisera och låna ut litteratur till andra bibliotek och härigenom utgöra sista länken i folkbibliotekens medieförsörjningskedja.

2011 övertog Kungliga biblioteket huvudmannaskapet för lånecentralerna och sedan 2013 är Sveriges depåbibliotek och lånecentral partnerbibliotek och är nationellt kompetenscenter i utvecklingen av Libris för alla typer av bibliotek, kompletterande medieförsörjning och samlingar. Läs mer om Kungliga bibliotekets partnerbibliotek här.