Orterna och deras historia

Holmön

Holmön är en vacker ögrupp i Bottenhavet, belägen en mil ut i norra Kvarken. Den utgör en exceptionell del av Umeå och är det närmaste kommunen kan komma glesbygd. Holmön bröts ut ur Umeå socken 1802 och fick sitt namn efter huvudön, Holmeön, där den enda bebyggelsen fanns då.

Holmön har en rik historia och en stark gemenskap. Idag bor det över 60 personer året runt på ön. Trots det låga antalet invånare är Holmön levande och aktiv med många kulturevent och nytänkande initiativ som visar på den stora kärleken för bygden. Ön har en medlemsägd butik som möjliggör ett fungerande vardagsliv och ger både service och social nytta för både invånare och besökare.

Holmöns skärgårdsmiljö är artrik och består av klapperstensfält, skog, småmyrar och sjöar. Dessa natursköna områden har utsetts till naturreservat och erbjuder en fantastisk miljö för naturälskare. Holmön är även känd som Sveriges soligaste ö, med flest soltimmar i landet baserat på över 150 års mätningar.

Holmön var en kapellförsamling i Sävar socken men blev en egen landskommun 1925. Öborna tyckte att det var viktigt att slippa betala för kyrkan i Sävar. Eftersom de inte hade råd med ett kommunalhus, användes en del av skolan som sammanträdeslokal. Holmöns landskommun var Sveriges till invånarantalet minsta kommun från 1952 fram till sammanslagningen med Umeå kommun 1974, med enbart 175 invånare. Trots förändringarna har Holmön behållit sin unika charm och starka lokala identitet. Ett besök på Holmön är en resa genom historia och nutid, där man möter en levande skärgårdsmiljö och ett samhälle som värnar om sin kultur och natur.

Sävar

Sävar är en av Umeås stora tätorter, belägen knappt två mil nordost om Umeå stad. Med sina ungefär 3 000 invånare och en rik historia som sträcker sig flera tusen år tillbaka, är Sävar en plats med både kulturell och industriell betydelse.

Sävar är en gammal bygd. Redan för 4 000 år sedan började havet att dra sig tillbaka från området, och arkeologiska fynd visar att Sävar har varit delvis bebodd sedan dess. Befolkningen livnärde sig på sälfångst, fiske och jakt. Namnet Sävar, som betyder "grusmarken eller hamnplatsen vid sjön", speglar ortens historiska koppling till både land och vatten.

Många byar inom kommun­delen beräknas ha uppkommit 1400- och 1500-talet. En av de mest betydelsefulla händelserna i Sävars historia är slaget vid Sävar 1809, det sista stora slaget på svensk mark, som utkämpades mellan Sverige och Ryssland. Slaget var en del av det finska kriget som resulterade i att Sverige förlorade Finland till Ryssland.

År 1974 gick Sävar samman med Umeå kommun i den sista stora kommunreformen. Kommunalhuset i Sävar blev till kommundelskontor. Sävar hade tidigare varit en egen kommun från 1823 och var även en kommundel med egen nämnd fram till 2014.

Idag är Sävar ett blomstrande samhälle som fungerar som ett viktigt nav för Umeås norra delar. Orten erbjuder ett brett utbud av service, inklusive skolor, äldreomsorg, bibliotek och kommersiell service. Sävarån rinner genom samhället och delar tätorten i nord-sydlig riktning, omgiven av ett varierat landskap med barrskog, lövskog och myrmark.

Holmsund

Holmsund är ett dynamiskt och relativt ungt samhälle som grundades i mitten av 1800-talet, medan den närliggande orten Obbola har anor som sträcker sig tillbaka till 1300-talet. Vid sidan av fiske och jordbruk har dessa orter alltid präglats av stora industrier. Kombinationen av tillgång till flottleder, skog och en bra hamn gjorde Holmsund och Obbola till perfekta platser för skogsindustrier.

Under 1800-talets senare del utvecklades Holmsund till ett industrisamhälle när två konkurrerande sågverk etablerades. Dessa två bolag dominerade samhällslivet, och byggde både kyrka och skola för sina arbetare.

Holmsund är också känt för sin hamn, Umeå hamn, som är en av de 25 största i Sverige. Här går dagliga färjeturer till Vasa, och hamnen trafikeras av många godsfartyg. Idag består tätorten Holmsund av fyra mindre samhällen: Lövön, Sandvik, Djupvik och Holmsund. Även Södra Eriksdal räknas ibland som ett eget samhälle. Namnet Holmsund kommer från sundet mellan Holmen, en ö i österfjärden, och Holmsundshalvön.

År 1947 gick Holmsund och Obbola samman och bildade Holmsunds köping, som senare blev Holmsunds kommun. 1974 slogs Holmsunds kommun samman med Umeå kommun.

Holmsund är idag ett frodande samhälle med väl utvecklad infrastruktur, ett brett serviceutbud för alla åldrar och ett näringsliv som domineras av transport- och magasineringsverksamhet, samt omsorg och skola. Här möts småstadskänsla och närhet till skärgården, vilket inbjuder till många aktiviteter och rörelse. Holmsund är en plats där invånarna kan njuta av både stadens och naturens fördelar.

Obbola

Obbola är ett samhälle beläget på Obbolaön, omgivet av havet där Umeälven delar sig i Väster- och Österfjärden. Idag är Obbola känt för sitt starka industriarv, där en massa- och pappersindustri har varit verksam i över 100 år.

Obbola började som ett bondesamhälle, men genomgick en betydande förändring när Obbola ångsåg etablerades 1889. Efter andra världskriget stod Obbola inför en befolkningsmässig stagnation, men under 1960-talet blev det ett attraktivt bostadsområde för den växande befolkningen i Umeå. Närheten till havet och den vackra naturen lockade många nya invånare, och mellan 1960 och 1990 fördubblades befolkningen på ön.

På 1950-talet var det fortfarande vanligt med jordbruk på ön, och många jordbrukare hade sidoinkomster från fiske samt mink- och rävfarmer. Under samma period utökades pappersmasseproduktionen i Obbola, vilket medförde att industrin moderniserades och knöts till en effektiv logistik.

Idag har Obbola en stark byakänsla med ett rikt lokalt engagemang och ett aktivt naturliv. Byvikens röda fiskebodar och den välbesökta småbåtshamnen är karaktäristiska inslag, och Vitskärsudden erbjuder vidunderlig havsutsikt och stenhällar perfekta för en fikapaus.

Obbola var ett eget municipalsamhälle fram till 1947 när Obbola och Holmsund gick samman och bildade Holmsunds köping, vilket senare blev Holmsunds kommun. År 1974 slogs denna kommun ihop med Umeå kommun, och Obbola blev en del av en större administrativ enhet. Även om kommundelsorganisationen upphörde 2014, har Obbola behållit sin unika identitet och fortsätter att vara ett levande samhälle med ett starkt industriarv och en välkomnande bykänsla.

Källa: Obbola by har tusenåriga anor | slideum.com Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Hörnefors

Hörnefors är en tätort vid kusten, belägen cirka tre mil sydväst om Umeå. Orten har en rik järnbrukshistoria och nära anknytning till havet. Hörnån, en cirka 65 kilometer lång skogså som rinner genom samhället, har gett orten dess namn. Den äldsta bosättningen inom Hörneforsområdet härrör förmodligen från 1200-talet.

Hörnefors blev en egen kommun den 1 januari 1914. Under den tiden var orten starkt präglad av sina två stora industrier: pappersbruk som startade 1906 och Norrbyskärs stora ångsåg. Detta gjorde Hörnefors till ett livligt brukssamhälle med nästan 3000 invånare och en god skattebas från dessa industrier.

År 1957 byggdes ett nytt kommunhus, Centrumhuset Hornet, som idag fungerar som fritidsgård. Den gamla fullmäktigesalen används nu som möteslokal och har fortfarande en del av sin ursprungliga inredning kvar.

Efter 60 år som egen kommun, blev Hörnefors en del av Umeå kommun 1974, genom ett riksdagsbeslut. Även om politiken och viss administration flyttades till Umeå, fortsatte den lokala verksamheten som vanligt. Kommundelsnämnderna som fanns kvar efter sammanslagningen avskaffades 2013.