Järnvägsstationen

En plats för möten och avsked. Järnvägsstationen stod klar 1895 efter ritningar av SJ:s egen arkitekt Folke Zettervall. Placeringen blev monumental, längs samma axel som rådhuset. På andra sidan järnvägsspåret fanns jordbruksmark och renbetesområden. Under andra världskriget kom tusentals finska barn till Sverige. De skulle skyddas från krigets fasor. Den 14 februari 1944 anlände nära 700 barn med tåg till Umeå. De fick bo på I 20 i väntan på sina fosterfamiljer. Flera av länets Lottaföreningar hjälpte till med barnen, som skulle registreras, få mat, badas och undersökas av läkare.

Järnvägsstationen var också en anhalt för de män som anslöt sig till finska vinterkriget genom Finlandskommittén, som bildade en lokalförening i Umeå i december 1939. Frivilligbyrån, som den kallades, efterlyste goda idrottsmän, skidåkare, skyttar och utbildade chaufförer. I föreningens handlingar från januari 1940 ser vi att 15 umebor redan anmält sig. De som ville ”komma till användning” skickade brev till byrån. En skogsarbetare i inlandet intygar att han uppfyller kriterierna, ”van vid hästar samt vältränad skidåkare, aktiv medlem i skytteförening varvid gott resultat uppnåtts, är ävenledes chaförkunnig”. Frivilligbyråerna skrev kontrakt med de frivilliga. Efter läkarundersökning och andra formaliteter fick den frivillige en tågbiljett till Haparanda.