Björkarnas stad
De björkar som i dag pryder Umeås gator är frukten av byggnadsordningarna från åren 1866 och 1879. Som förebild stod finska städer på andra sidan Bottenviken när denna rutnätsstad byggdes upp i mitten på 1800-talet. Trädplanteringarna i Umeå syftade initialt till att göra trästaden mer brandsäker och Umeås gator hade redan innan stadsbranden fått sina första björkar, där ibland på Storgatan.
Nya björkar efter branden
I lågorna i den stora stadsbranden 1888 försvann alla gatuplanteringar, från Renmarksbäcken i väster till Östra esplanaden. Omkring år 1900 gjordes massiva insatser av stadens befolkning för att återställa björkstråken. Ungplantor hämtades i stadens omgivningar och planterades med ett avstånd på cirka 5 meter. Vid denna tid fanns ungefär dubbelt så många gatuträd i centrala staden än det finns i dag. Allt eftersom björkarna växte sig höga och stadens krav på infrastruktur och trafik ökade, gallrades björkbeståndet. I dag finns cirka 2 300 björkar i centrala Umeå.
Unikt med björkalléer
Gatuträden längs de öst-västliga gatorna i centrala staden finns sedan 1987 upptagna som riksintresse. Vilket innebär att träden har en nationell betydelse, bortsett från sitt särskilda värde för Umeås lokala kulturmiljö. Stadens bevarande av alléer mellan kvarteren gör Umeå unikt bland andra svenska städer.
På senare år har traditionen att plantera gatubjörkar spridit sig ut till stadsdelarna. Teg, Ersboda, Tomtebo och Tavleliden delar i dag Umeås centrala särprägel.
Kompletteras och utökas
Umeå kommun arbetar kontinuerligt för att komplettera, återskapa och utöka gatuplanteringarna. När kommunen bygger om gator i dag sker det med moderna växtbäddar som ska säkra björkarnas tillgång på vatten och markluft.
Bra på många sätt
Träden har stor betydelse i stadsbebyggelsen. Förutom att vara vackra agerar träden vindbromsare, fuktighetsreglerare, klimatutjämnare och luftrenare. Dessutom utgör träden bostad för många andra växter, mossor, lavar, insekter och fåglar.