Fjärrlånesamarbetets historik

Fjärrlånesamarbete mellan bibliotek är ingen ny tanke. Redan i förordet till Accessionkatalogen för Sveriges offentliga bibliotek (AK) 1887 formulerades samarbetstanken och tillgänglighetstanken:

”Och vad som i ett av dessa bibliotek är tillgängligt, bör i regeln, om så erfordras, lätt kunna blifva det i de öfriga. Med våra dagars lätta kommunikationer möta härvid inga nämnvärda svårigheter, och dessa boksamlingars vårdare äro beredda att genom samverkan i detta syfte göra dem ytterligare tillgängliga”.

Länsbibliotekens tillkomst under perioden 1930 – 1953 hade också fokus på kompletterande medieförsörjning. Redan från början var uppgiften att ”supplera de lokala bibliotekens arbete genom direkt och kostnadsfri utlåning av böcker, som behövs i studiesyfte, genom utsändande av vandringsbibliotek och genom biblioteksteknisk vägledning.”

Långt före alla virtuella bibliotek betonas bibliotekssamarbetet i tanken om det globala sambiblioteket:

”Genom den interubana låneverksamheten har skapats ett slags bibliotek i högre potens, som jag skulle vilja kalla sambibliotek, omfattande samtliga bibliotek inom en viss rayon, en stad, en landsdel, ett helt land, i sista hand hela världen – världsbiblioteket.” (Svensk tidskrift, 1953)

När lånecentralerna i Malmö, Stockholm och Umeå tillkom på 1960-talet så ingick i uppgifterna att belägga, lokalisera och låna ut litteratur till andra bibliotek och härigenom utgöra sista länken i folkbibliotekens medieförsörjningskedja.

2011 övertog Kungliga biblioteket huvudmannaskapet för lånecentralerna och sedan 2013 är Sveriges depåbibliotek och lånecentral partnerbibliotek och nationellt kompetenscenter för alla typer av bibliotek gällande kompletterande medieförsörjning och samlingsstrategier.

För dig som arbetar på bibliotek finns flera nationella tjänster för medieförsörjnings- och kompetensstöd. Här är en lista över nationella tjänster som KB driver eller finansierar för folk- och skolbibliotek Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..