Utbyggnad 1902–1907

Flytten av Norrlands Dragonregemente till Umeå sammanföll med en omfattande härordningsreform 1901 som totalt förändrade förutsättningarna för det nybyggda området. Härordningen innebar att Sverige skulle frångå indelnings­verket och tidigare rotesystem, för att istället införa allmän värnplikt för män. Rotesystemet innebar att en region bestod av flera rotlar, där bönderna i en rotel fick ansvar för att föda en soldat genom att bygga ett boställe med odlingsbar mark till denne. Rotesoldater som de kallades hade alltså eget torp, medan värnpliktiga inte hade det. Övningstiderna för de värnpliktiga gick från 90 dagar till att bli 240, och antalet värnpliktiga ökade från 70 till 150. Det innebar att det nybyggda kasernområdet i Umeå var för litet redan från start. Fler människor och hästar skulle alltså ha plats samtidigt jämfört med vad som var planerat, och området behövde byggas ut.

Under 1902 och 1903 byggdes nya stallbyggnader och ytterligare ett ridhus.

Beväringsbaracken, soldaternas logement, byggdes om 1905 för att fler beväringar skulle rymmas och för att byggnaden skulle klara kylan under vintermånaderna.

I början av 1906 byggdes vakt- och arrestpaviljongerna, som vi i dag kallar grindstugorna. I december samma år var de redo för inflyttning.

Under både 1906 och 1907 byggdes kasernbyggnaden, alltså stadshusets huvudbyggnad, ut på båda sidorna och blev tre gånger så bred. Marken som huset stod på bestod av ljus sand och under den fanns grå sand – alltså lera. Vid borrningar nådde man aldrig botten, så grunden var vattensjuk. För att lösa det problemet fick en tredjedel av byggnaden stå på en rustbädd.

Ryttmästare Sam Arsenius beskriver denna tid i boken ”Stamhästarna” från 1907:

”Allra värst blef det på på nyåret 1906. Den förutvarande stenkasärnen skulle då utvidgas, förlängas åt båda håll. För grund- och källarvåningar gräfdes storstadsdjupt ned i sanden och hur det pumpades och pumpades syntes botten­öfversvämningen aldrig vilja taga slut. Samtidigt började två vaktpaviljonger uppföras. Hela kasärngården blef efter hand fullkomligt öfverfylld af alla möjliga slags material. Tegelsten kördes in och lades upp i väldiga massor, hela berg af granitblock för grunden hopades, sand lastades af till kullar, cementtunnor, timmer, järnbalkar upptogo hvarenda kvadratfot af gården, stenkrossar hväste, stenhuggare knackade och regementets personal måste klättra eller göra långa krokar för att komma fram och hän till ridhus och stallar. Sedan grunden äntligen var färdig, reste sig murarna med god fart och i december 1906 voro förlängningarne, hvardera lika långa som kasärnen i midten under tak. I oktober började stora nedrifningar och förändringar i det förutvarande mellanpartiet.”

Klicka på bilderna för att se större versioner av dem.